Stress – min värsta fiende

När man går in i vägen första gången tänker man ”fan jag skulle ha vetat bättre än att gå in i vägen med ett leende”
Fyra år har gått sen det hände och ja, tyvärr, man blir aldrig sig lik efter det. Det fick jag uppleva i somras då jag fick en återfall fast betydligt mildare denna gången, tack och lov!
Jag har hela tiden gett skulden till mitt jobb som #forskare på #Lundsuniversitet, men jag måste medge att även om det jobbet bär en stor del av skulden, så beror det mest på mitt sätt att vara.
Jag har alltid haft mycket energi och den har gett mig bränslen till att orka ta mig igenom svåra och tuffa perioder i mitt liv, men nu måste energin fokusera på icke stressande aktiviteter om jag ska fortsätta att må bra.
Jag deltog nyss i en tävling med en av mina fritidsintresse och jag trodde naivt att jag skulle palla med stressen och trycket i tävlingen, men icke!
Jag presterade under all kritik och den enda anledningen var: stressen, min värsta fiende!
Jag fick ett knep och fick åka hem alldeles för tidigt i tävligen, super tråkigt!
Men allt sker av en anledning och denna gången fick jag verkligen bevisat att det är inte jobbet bara som sätter mig ur balans utom stressen som jobbet och egentligen allt annat, även roliga saker, genererar.
Nu hoppas jag att jag en gång för alla lär mig att inte utsätta mig för stressiga situationer oavsett hur roliga de än må vara!