Varför blev jag forskare?

Jag har fått frågan många gånger, varför blev du forskare? Med tanke på den bakgrunden jag har utan någon akademiker i släkten eller många bra förutsättningar för en ”första generations invandrartjej” i Sverige, så kunde väl ingen tro att jag kunde nå så långt som där jag står idag. Jo, kanske om man frågar mina grundskolelärare i Chile och en och annan lärare på Rosengårdsskolan. Men jag tror inte att någon lärare från gymnasiet hade gissat detta. Hursomhelst, så blev jag helt tagen av mikrobiologin när vi gjorde ett labb på gymnasiet med vår biologilärare och efter det visste jag vart jag ville, och målet var satt.

Men det har inte varit enkelt att slåss i motvind under alla dessa år i Sverige. Jag hamnade snart efter med svenskan och engelskan så klart i och med att jag kom så sent till Sverige som 13 åring flyktingbarn. Men efter att mitt mål var satt i gymnasiet kämpade jag mig igenom de hinder jag möte. Och så klart med många ”änglar” på vägen som har trott på mig, oss och våra galna idéer samt innovationer.

Idag driver jag en egen forskargrupp (se länken) vid #Lundsuniversitet, som är helt självständigt från någon gammal professor eller annan ”auktoritet” inom ämnet. Som annars är det vanliga inom forskning. Jag får alltid frågan om ”vem som leder gruppen” eller som man också frågar fint ”vem är professorn i gruppen?”. Häromdan, fick jag säga detta 3 gånger under en lunch, men förmodligen var det ingen vid mitt bord som tog till sig mitt svar och kunde förstå att det var ”min” grupp. Utan folk dömer efter utseende och förutfattade meningar framför det de hör.

Jag blev forskare med en dröm om att utveckla mänskligheten framåt utan att förlora min integritet. Det är detta som präglar mitt sätt att tänka, agera och se på möjligheter att hjälpa till med den forskningen och de innovationer vi har idag. Vi vill göra skillnad för människor, djur och inte minst bina.

Både jag och Tobias (min andra hälft i allt jag gör) är trötta på att forskare anses som tråkiga typer som mer eller mindre inte har någon koll på ”verkligheten” ute i livet och är social inkompetenta. Därför kommer min blogg att avspegla mitt liv som forskare och entreprenör i denna karusell som jag upplever varje dag, som ett berg och dalbana i ett livspågående tivoli.

Vi ska förändra!

2 reaktioner till “Varför blev jag forskare?”

  1. Underbart skrivet Ale! Tobias och du är allt annat än tråkiga! Ska bli kul o följa din blogg 🙂 Kram Erika

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × fyra =